Blogg

Den inre dialogen förändras inte per automatik av vårt yttre.

Glöm!

-När jag bara gått ner i vikt så kommer jag vara nöjd med mig själv, eller söka det där jobbet, eller vara lyckligare eller gå på gym, börja plugga….

Nu menar jag inte att det inte kommer bli så. Jag menar på att det är två resor. En yttre och en inre. Och den yttre ändrar ej per automatik den inre dialogen.

Den måste vi också jobba på.

Stundtals kan den till och med vara svårare än den yttre. Den är även av betydelse för vårat mående.

Jag har alltid varit en ”stor” kvinna. Alltid känna mig stor och andra påpekar gärna min storlek och gärna bredden på min höft.

Bilden i mitten ger såklart inte hela sanningen då jag poserar.

Men inlägget ska mer handla om det mentala.

Jag fotar, filmar mig själv. För jag vill kunna se, jämföra och speciellt när jag är lite nere eller tvekar, foton hjälper mig. (Filmar gör jag för att kunna utvärdera min träning och teknik).

Mitt mål har varit smal – det är det inte längre.

Mitt mål är stark – Och jag är där. Men vad skaver då?

Något, jag kan inte sätta fingret på det helt, mer än att den där känslan av ”stor” som finns kvar.

Men den fanns på där även på bilden till vänster när jag var ”mindre” än idag. ( Och mindre muskulös)

Den hänger kvar. Finns inom mig. Och den gör sig påmind relativt ofta.

Känslan

Just denna känsla ska jag jobba med i år tänkte jag, lite komma till roten varför den slätt rot i mitt sinne, vad som tar fram den och hur jag kan komma att släppa den.

Har du något förslag på hur man gör detta dela gärna.

När jag är redo ska jag även ta fram de enligt mig jobbiga bilder på min höft och dela med er.

För jag är nog inte ensam om denna kamp mot en inre känsla.

Tro nu inte jag är deppig, och går omkring och konstant mår dåligt av detta, så är det inte, jag mår fint och är nöjd med mig själv.

Jag tror inte på perfektion heller, eller strävar efter det.

Behöver inte höra hur fin jag är eller att någon önskar min kropp.

Jag önskar just bara belysa att en yttre förändring inte alltid förändrar det inre.

Två resor har jag, den yttre och den inre och jag tror aldrig vi blir helt klara, det är ju lite det som är tjusningen med livet. Nya utmaningar och känslor att ta till, nya lärdomar om oss själv, vi växer utvecklas lärors nytt.

Dock denna detalj har jag blundat för, sopat under mattan när den dyker upp, men det finns där och pyser.

Som jag skrev ovan, vissa känslor kommer inte förändras bara av att jag förändrat det yttre, jag kan nog inte heller styra det jag känner, men jag ska jobba på hur jag hanterar känslan, och jobba med sens härkomst och förhoppningsvis slutar den oanmält dyka upp, eller så kommer jag ha skapat bättre strategier att förhålla mig till den.

Jag ska jobba på en känsla, inte på mitt yttre!

Har du en känsla som släpar efter?

Eller något du hoppas ska ändras när du förändrar något i ditt yttre?

Samantha underskrift

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *